Uppdaterade riktlinjer för laboratoriediagnostik av ANCA och anti-GBM

Equalis expertgrupp i Klinisk immunologi har fått i uppdrag upprätta nationella riktlinjer för klinisk immunologisk laboratoriediagnostik, samt med jämna mellanrum revidera desamma, i takt med ny kunskap och klinisk praxis. Nedanstående laboratoriediagnostik av ANCA (anti-neutrofil cytoplasmatiska antikroppar) och anti-GBM (antikroppar mot glomerulärt basalmembran) är en revision av de tidigare från 2023. Riktlinjerna publiceras efter innehållsmässigt samråd med njurmedicinare (i Lund) samt reumatolog (i Uppsala), av expertgruppen via styrelsen på KITM´s hemsida. De uppdaterade riktlinjerna finns på: https://www.kitm.se/anca

Inledning

Koppling mellan antikroppar mot komponenter i neutrofilers cytoplasma och nekrotiserande glomerulonefrit visades i början på 1980-talet. I slutet av 80-talet kunde man med hjälp av immunfluorescens beskriva förekomsten av två olika ANCA, s.k. C(cytoplasmatisk)-ANCA och P(perinukleär)-ANCA hos patienter med ANCA-associerade vaskuliter (AAV; granulomatös polyangit (GPA), mikroskopisk polyangit (MPA) och eosinofil granulomatos med polyangit (EGPA)). Snart därefter identifierades de specifika autoantigenen för ANCA, PR3 (proteinas 3, C-ANCA) och MPO (myeloperoxidas, P-ANCA). P-ANCA-mönster kan orsakas av flera andra specificiteter än MPO.

2016 kom en stor studie som visade att antigenspecifika immunassays var klart bättre att använda som screening vid nydiagnostiserad AAV jämfört med IF-ANCA, både avseende sensitivitet och specificitet. Angående sensitivitet vet man dock att framförallt anti-PR3 inte alltid kan påvisas med alla metoder.

2017 och 2020 kom nya rekommendationer för ANCA-analyser vid diagnostik av AAV. Fynd av antikroppar mot PR3, MPO och GBM har hög träffsäkerhet för AAV eller anti-GBM-sjukdom om analys görs baserad på välriktad klinisk misstanke (hög preanalytisk sannolikhet för diagnos). På grund av varierande kliniska symptom och organmanifestationer vid debut av AAV och att dessa autoantikroppsreaktioner kan förekomma i andra sjukdomsgrupper, ses ibland svagt positiva resultat, framförallt för anti-MPO, utan att detta betyder att patienten har AAV. Sjukdomsbilden vid AAV kan domineras av organsvikt av lungor och/eller njurar, och kan ibland vara svår att skilja från anti-GBM sjukdom (Goodpasture´s syndrom) i ett akutskede. Även patienter med anti-GBM sjukdom kan ha antikroppar mot PR3 eller MPO, vilket visar på vikten att inte endast utföra isolerad ANCA-analys.

På grund av variation hos patienter avseende antikroppsprofiler, med specificitet för olika epitoper på antigen (PR3, MPO, respektive GBM) liksom fördelning av autoantikroppar mellan de fyra olika IgG-subklasserna hos patienter, måste laboratoriet ha kunskap om och kunna erbjuda analyser som är baserade på mer än en teknik.

Kvantifiering av anti-PR3, anti-MPO och anti-GBM är viktigt i samband med initial diagnos samt uppföljning för att bedöma sannolikhet för att AAV/anti-GBM sjukdom föreligger, remission, skov och behandlingssvar. En kraftig ökning av ANCA-nivåer hos en patient med AAV i remission kan tyda på ett skov under uppsegling, men nivåerna kan även stiga vid infektioner eller utan synbar orsak. Stigande ANCA-koncentration ses inte hos alla patienter med AAV i samband med skov.

.

Riktlinjer

  1. Vid screening för AAV skall alltid analys av anti-PR3 och anti-MPO utföras med känsliga metoder. Om endast en analysmetod används för anti-PR3 respektive anti-MPO, skall i svaret anges att vid kvarvarande klinisk misstanke rekommenderas uppföljning med ytterligare analysmetod. Särskilt viktig är denna uppföljning för anti-PR3 analys.
  2. Vid frågeställning om AAV, eller vid beställning av anti-PR3 och anti-MPO, skall alltid anti-GBM analyseras med en eller flera analysmetoder, beroende på analysmetodernas prestanda, om inte patientens antikroppsstatus, eller diagnos, redan är känd, eller att man kan säkerställa att det inte finns något njur- eller lungengagemang hos patienten. En bredare initial screening för anti-GBM (anti-GBM-sjukdom, Goodpasture´s syndrom) ställer ännu högre krav på analysmetodens diagnostiska specificitet för att inte riskera ett relativt lågt positivt prediktivt värde vid positivt analysutfall. Särskilt vid svagt positiva resultat fyller här en uppföljande, verifierande, analysmetod för anti-GBM ett viktigt syfte, liksom diskussion med remitterande läkare.
  3. Om både anti-PR3 och anti-MPO är positiva, och klinisk bild inte överensstämmer med AAV, skall analyser utföras med kompletterande analysmetoder för anti-PR3 eller anti-MPO, för att utesluta metodprincipiell falsk positivitet. Vid dubbelpositivitet, anti-PR3 och anti-MPO, skall beställaren uppmärksammas på möjligheten av läkemedelsutlöst autoimmunitet.
  4. Då ANCA önskas vid inflammatorisk tarmsjukdom, leversjukdom eller misstänkt läkemedelsutlöst vaskulit kan IF-ANCA utföras vid enstaka laboratorier. Det kliniska värdet är dock begränsat.
  5. Laboratoriet skall ha en rutin för hantering av frågeställningar där anti-PR3-, anti-MPO- och anti-GBM-analyser önskas samma dag, inklusive helgdagar. Viktigast är att säkra provmaterial före insättning av behandling.
  6. Laboratoriet skall delta i externa provningsjämförelser med sina analysmetoder för anti-PR3, anti-MPO och anti-GBM. Deltagande möjliggör kontroll av laboratoriets valda analysmetoders sensitivitet och specificitet jämfört med annan metodik som används av andra laboratorier. Det är också ett av flera sätt att kontrollera att man till exempel vid laboratoriets cut-off kan påvisa positivitet där sådan förväntas
  7. Cut-off nivå för anti-PR3, anti-MPO och anti-GBM ska verifieras av varje enskilt laboratorium. Lämpligen undersöks blodgivarsera från 50 kvinnor och 50 män. Diagnostisk specificitet relativt blodgivarmaterial skall vara >= 99%, och man förväntar sig inte att se några positiva reaktioner hos blodgivare. Om laboratoriet finner att rekommenderad cut-off baserad på leverantörs CE-märkta reagenser, egen verifiering av diagnostisk specificitet, och metodberoende prestanda inte uppvisar fullgod diagnostisk sensitivitet på prover med förväntat positivt resultat skall laboratoriet överväga utvärdering om en lägre reaktivitet i analys (under cut-off för positivitet) skall resultera i reflexanalys med annan teknik. Om bristande diagnostisk sensitivitet inte handlar om enstaka prover, där sensitivitetsproblem kan hanteras enligt ovan, skall laboratoriet överväga kompletterande screeningmetodik eller byte av analysmetod.
  8. Laboratorier som använder sig av IF-ANCA skall verifiera cut-off nivå. Lämpligen undersöks blodgivarsera från 50 kvinnor och 50 män. Diagnostisk specificitet för C-ANCA relativt blodgivarmaterial skall vara >= 99%, och man förväntar sig inte att se några positiva reaktioner hos blodgivare. Diagnostisk specificitet för P-ANCA relativt blodgivarmaterial blir vanligen >=95%. P-ANCA- och C-ANCA-mönster kan orsakas av fler antigenspecificiteter än anti-MPO och anti-PR3, och dessa övriga antigenspecificiteter är inte associerade med AAV.
  9. Laboratoriet skall aktivt arbeta gentemot sina beställare i samråd med tex njurmedicinsk och reumatologisk kompetens via t.ex. provtagningsanvisningar avseende vilka symtom som skall föranleda misstanke om AAV och därmed analys av anti-PR3, anti-MPO och anti-GBM.
  10. Laboratorier skall vid diskussion om provsvar förmedla att postanalytisk sannolikhet för AAV ökar ju högre koncentration av antikroppar patienten har. Framförallt vid lågpositiv reaktion för anti-PR3 eller anti-MPO kan kompletterande teknik vara av värde för att stärka eller minska laborativ misstanke om AAV.

 

Referenser

Bossuyt X  et al. Position paper: Revised 2017 international consensus on testing of ANCAs in granulomatosis with polyangiitis and microscopic polyangiitis. Nat Rev Rheumatol. 2017. 13(11):683-692.

Casal Moura M et al. Challenges in the diagnosis, classification and prognosis of ANCA-associated vasculitis. Nature Reviews Rheumatology. 2025. 21: 719-736.

Damoiseaux J. ANCA testing in Clinical Practise: From implementation to Quality Control and Harmonization. Frontiers in Immunology. 2021. 12: 656796.

Hellmich B et al. EULAR recommendations for the management of ANCA-associated vasculitis: 2022 update. Ann Rheum Dis. 2024. 83: 30-47.

Kitching RA et al. ANCA-associated vasculitis. Nature Reviews Disease Primers. 2020. 6 (71).

McLean-Tooke A et al. Diagnostic performance of assays for urgent MPO, PR3 and GBM autoantibodies in suspected vasculitis. Pathology. 2025. 57(3):348-351.

Moiseev S et al. 2020 international consensus on ANCA testing beyond systemic vasculitis. Autoimmunity Reviews. 2020. 19(9): 102618.

Molnar A et al. ANCA-associated glomerulonephritis: A review on management strategies. Frontiers in Medicine. 2022. 9: 884188.

Segelmark M. et al. Anti-glomerular basement membrane disease: an update on subgroups, pathogenesis and therapies. Nephrol Dial Transplant. 2019. 34:1826-1832.

Theodorsson E et al. Laurells Klinisk kemi 2018, Studentlitteratur, kap 5. (Ny upplaga väntas 2026)